SPEX

Oj oj oj... Igår var det himla kul! Det var den sista spexföreställning och många bra och fina var där. Spexfesten var kul. Kul kul kul. Och Karin är lite min nya kärlek... När festen var slut styrdes det till efterfest med batikrundan, på vägen dit var jag helt säker på att jag skulle dö. Vi var rädda och ensamma i ett industruområde med rostiga husvagnar och läskiga ljud. Eller jag tog det lite mer med en klackspark men Hannes hade nog dödsångest. Eller vad jiddrar jag om? Efterfesten ägde iaf rum i en scoutstuga. LOL. Det var som en efterfest bör. Hungriga magar som mättas med spaghetti. Människor som har halvt sex överallt. Dansgolv med en dans som mer liknar pingstvänner när de känner kontakt med jesus. Men ball var det iaf. Vi var i mitten av ingenstans. Lång gångväg hem till Bettan där vi var hemma tio över sex. Men hejsan hoppsan imorgon flyttar jag och jag har packat noll. Vekrligen noll. Det är ångest. Tog bussen hem tjugo över tio. Den kloke har nu räknat ut att jag har sovit cirkus tre timmar inatt. Jippi! En eloge till Oskar förresten som alltid lyckas bli fullast och bäst. Hallelulja. (Och Hilda och Båckan, jag har icke glömt!) Ångesten kommer krypande och knackar mig snart på axeln. Skola nästa vecka, skola med lektioner och prov och allt som man måste. Bäää. Aja. Imorgon flytt. Snart jul. JAg är så bakfull och slut att det inte går att beskriva. Adjö allihopa.