Det är kul att helgen i sig har varit lite av en besvikelse, men att jag minns den som bra och är för tillfället belåten med livet. Det mest tragiska var igår (lördag kväll) då jag satt i en soffa i svedala (SVEDALA?!) och grät med discolampor i ögonen. Förutom det har jag jobbat hela helgen och jag känner mig för första gången på väldigt länge motiverad till det. Kanske är det en konsekvens av att jag satte in tusen kronor på banken, dvs mina enda sparade pengar, och känner nu för att bygga ett kapital. Som jag sedan ska bränna i sommarsolen. Jag ska snart räta på puckelryggen och städa ut helgen ur lägenheten och mätta magen. Paolo sitter för örvigt och tittar på Malmökanalen - TVM, på högsta volym och skriker att han vill äta malmöfestivalmat. Detta har han nu gjort i en timme... Jag så täppt i näsan att jag andas med samma läte som om jag hade varit gravt överviktig.