Helgen har varit en känslostorm där jag har flugit som ett visset löv mellan turerna. Jag har kännt mig alvarligt sepeskadad och helt vilsen. Ikväll har jag varit frustrerad över att jag känner en viss "tossighet", i brist på bättre ordval, och jag har inte kunnat stilla det. Jag känner mig lite som ett barn före julafton. Jag har gjort det mesta för att försöka behärska det. Min senaste kur var ett bad och nu jasmineté med varm mjölk. Nu ska jag försöka att hitta mitt rum under alla mina kläder och fiska upp mitt betyg genom att börja traggla histora. Jag tror att jag egentligen behöver mamma nu, mer än över ett telefonsamtal.